Idag är en skum dag.
Jag brukar vilja skriva ner allt som hänt,
eller delar av det iallafalla.
Både för min egen skull och sekundärt för dom som bryr sig..
Men just nu känns det som att jag inte vill,
jag vill behålla mitt för mig själv.
I do not want to spell it out for the world to know.
I want to keep my secrets in a tiny box.
With a key only I know where to find.
Jag vet.
Jag är inte den med "färst" hemligheter och skatter till att börja med, och att nu då gå ut med att jag har ytterligare en jag inte vill dela med mig av är kanske snålt. Är kanske ganska smart?
Jag känner mig som en vinlig skål. Minste lilla vindspust och jag vinglar till. Jag spiller hela tiden, mina hemligheter ligger utsprida över hela bordet. Alla kan se allting. Men nu har jag äntligen fått ett stöd, något att luta mig lite emot. Hoppas jag inte spiller mera. Fattar du vad jag menar? Jag gör det iallfall. Det är väl huvudsaken när det är jag som tänker kanske?

Nu är det dags att sminka sig lite, få bort den värsta uppståndelsen på huvudet mitt och sätta sig i bilen. Det vankas birthdaycake o lite annat smått o gott hos moren o faren. Gråbo here I come!