Jag vet...

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag känner mig tom. Och faktiskt fruktansvärt ful, för jag sminkar mig inte, för mascaran rinner bara bort. Är inget fan av waterproof you see. Tycker synd om Patrik som vill hjälpa, men inte riktigt kan. How can he help me if I cannot say what's bugging me? Han kan inte. Det är väl det som är problemet. Men han hjälper mig genom att vara här, ge mig en kram, pussa mig på pannan. Behöver inte säga så mycket. Behöver bara vara där.

I will surprice him today. Make him a bit happier, since he made me smile yesterday. I hope he likes it. Och det bästa av allt, det involverar INTE glitter =) Min söta lilla glittriga pojke.... Jag vet inte, men det kanske verkar suspekt i omklädningsrummet att hela han är dränkt i glitter =) Men det är ju bara jag som färgat av mig! Förlåt! Hela lägenheten är shiny nu =)

Men nu blir det överaskningsdags. Puss Baby!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback