Hej honey, vet du vad?
Jag är olycklig igen! Det var la inte helt otippat... Olyckor kommer nämligen som en jävla prenumeration, med jämna mellanrum alltså! Och det är tyvärr inte avbokbart! Crap, men men det är la bara att tugga i sig skiten o hoppas att han som skickar ut det kolar av så småningom så man slipper eländet.
Det är faktiskt precis det mitt nya "problem" handlar om. Jag är så stört jäkla olycklig för min släkting är sjuk. Väldigt väligt väldigt sjuk. Allt som håller honom vid liv är förgiftat. Allt som håller honom vid liv tar död på honom, magen är sjuk, levern, tarmarna, lymfan.... Det är kört. Helt kört. Man kan inte vara sjukare och vid liv! To make matters worse. Han vet inte om det. Den är tacksam! Jag förstår inte att man som läkare inte har ett ansvar emot sina patienter att tala om för dom att de är drabbade av en sak som detta!? Det övergriper mitt förstånd, men vi släktingar får veta. Alla får veta, alla utan den drabbade. Tack för den skitstövel!

Jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna fokusera på skolan. Varje gång, varje gång det är väsentligt att göra det så händer en sån här sak. Inte just döden varje gång. Men alltid NÅGOT stort som får mig att helt tappa aspekterna på ett vardagligt liv. Jag tappar fotfästet och vinglar omkring i en tillvaro utan ljus, bara bäcksvart mörker och där griper jag efter varje fast punkt jag finner för att inte trilla. Jag är beroende av ett stöd som håller mig upprätt när jag själv har tappat balansen, och jag kan lova med allt mitt bagage så är jag rätt tung att hålla. Sedan har även annat fått mig på andra tankar. Planera pappas fest, utan att han skulle få veta något om det, samtidigt som jag sitter och skriver en hemtenta!? Smarrigt! Att skriva ett projektarbete med hela tillvaron skiftandes omkring mig. Smarrigt. Jag är tacksam. Tacksam att jag har en person som faktiskt kan hålla mig flytande. Som fårmig att känna mig trygg även om omgivningen är helt förändrad. Som får mig att tro. Jag vet inte ens om han vet. Men jag vet. Och jag är tacksam! Han gör ingenting särskilt speciellt heller, bara är där. Det kanske är precis vad jag behöver. Stabilitet. Lugn. Trygghet. Inte så pjåkiga saker att kunan bidra med huh?! "Där har du en klippa" sa Linda en kväll på Järntorget. Jag tror hon har rätt. Hon har mer än rätt, hon visste nog inte ens hur nära sanningen hon var. Älskling tack. DU är bättre än vad du tror, du är bättre än vad du vet. För du är dig själv, och då hjälper du mig. Är det logiskt?!

Joshua Radin - Everything'll Be Alright (Will's Lullaby)

"There's a hole in my pocket that's about you're size,
but I think everything is gonna be alright,
yes I hope that everything is gonan be alright!"

Tack för att DU är du?!