Jag tycker folk är rätt skumma.
Dom smyger sig på en; heeej gud vad lägne sen hur mår du?
Jag mår väl helt ok, är mitt svar... Dom pratar om ditten o datten en stund innan dom kläcker ur sig, jag har hört att... och säger något. Dom säger alltid, jag förstår om du inte vill prata om det men.... Ok och vad skall jag svara på det då? Du ställer en fråga, du påstår dig att värna om mig, men VARFÖR ställer du frågan då? Varför sneakar du runt som att du egentligen bara bryr dig om mitt väl o ve, isåfall hade du fan inte frågat. Då hade ju låtit det vara.

Varje dag är det så, varje dag kommer det någon ny och frågar exakt samma sak. Skall jag gå ut med ett allmänt utalande via min pressekreterare?! Du får mig att gråta!

Varje dag får du mig att gråta!

Alla ni omtänksamma människor som bara tänker på mig och vill mitt bästa, ni får mig att gråta med era jävla frågor. Hur ska jag kunna läka om ingen någonsin kan släppa mig?! Jag är inte eran egendom. Jag är knappt min egen. Men låt mig vara.

Vill du vara min vän, kom gärna över och umgås med mig.
Vill du vara min vän, ta inte upp det här.
Vill du vara min vän, få mig att skratta.

DET är vad jag behöver! Jag behöver inte fler tårar. Jag har tillräckligt för att få mig själv att gråta faktiskt. DU behöver inte hjälpa mig med det.

Det är att vara glad jag behöver hjäp med.
Det är att få mig att tänka på något annat jag behöver hjälp med.

Men det är väl bara att vänta nån timme till, så kommer det väl att höra av sig någon annan som bara vill mitt bästa och vill fråga om allt. och som får mig att gråta, något som absolut inte var dess mening. Dom vill ju bara mitt bästa, dom vill ju bara veta... My ass!

Ni vill inte mitt bästa, ni vill veta för er egen skull. Ni vill ha skvaller. För hde ni velat min bästa hade ni kommit hit, kramat mig och fått mig att skratta! Och det har du inte gjort!