Jag tänker faktiskt ibland och jag har kommit på att jag är en rätt härlig människa ändå. Riktigt förvirrad men på nåt vänster ändå helt ok. Mitt minne är ca 3 sekunder långt så att kalla mig Guldfisk är kanske inte helt fel. När jag dessutom är fisk i stjärntecknet med så tycker vissa att det passar mig extra bra. Har ganska lång stubin faktiskt, har nog ett par tillomed. Men om man luntar lite i fel ände, kan det ta sekunder innan det smäller, medan det tar dagar, veckor, år för andra. Lite underligt. "Bränner" tydligen en del broar med. Till vad minns jag inte, men jag har då aldrig eldat en bro, lite gräs här o var kanske vad jag vet...Heh.. Anna Guldfisk - Söt, men inte så smart!

Har ganska bestämda åsikter. Gillar jag inte någon så har jag sjukt svårt att låtsas att jag gör det. Så gott som omöjligt skulle jag vilja påstå, medan de jag tycker om får höra det. Brister ofta spontant ut i ett "jag älskar dig". För det gör jag om jag säger det till någon. Jag kanske inte älskar dem på det sätt jag skulle älska en jag är tillsammans med. Eller som jag älskar min familj. Men likväl. Jag älskar mina vänner. Jag är inte så hemskt bra på att ge komplimanger jag inte menar eller ta dem för den delen med. Har svårt för att ljuga över huvudtaget. Det är inte min grej. Det syns direkt på mig vad jag tycker i hela mitt kroppsspråk. Jag kan inte hålla mig. Jag måste säga på en gång. Som du kanske anar är jag inte världens bästa pokerspelare heller. Kan delvis bero på att jag inte heller kan reglerna =) Typ som "Yatzi", eller hur det nu stavas, par o kåk o triss o sånt. Så alltid alltid vill de ha med mig på klädpoker de små glina. Fast om jag skall vara ärlig så tror jag att de ändrar reglerna lite allteftersom. För jag har en känsla av att de hellre vill att jag strippar än lär mig reglerna. Vet inte. Det är en tanke. Men absolut inget anklagande i det.

Sitter o mumsar på en fiskpinne, eller ett par faktiskt. Stekta till och med. Och jag har kommit på att det inte är så himla gott. Slemmigt men mättande. Har lite emot sån där "tillverkad" mat, eller vad jag ska säga. "Vi mosar lite fisk trycker ner den i en form o tar på lite ströbröd. Jääää". Vad är det för skit egentligen? Ska man äta fisk. Kan man då inte köpa en fisk o äta den? Det tar längre tid. Visst. Det är inte lika lätt som att slänga de där äckliga pinnarna i en stekpanna. Sant. Men vet du vad som finns i en fiskpinne?

"fiskkött 61%, vetemjöl, vegetabilisk olja, vatten, stärkelse, jäst, salt, kryddor, citronarom och pepparextrakt".

Det var då en innehållsförteckning jag aldrig läst tidigare i mitt liv. Det ser ju ut som ganska vettiga grejer. Men varför smakar det som abel för? Och det känns ju inte nyttigt för fem öre. Tröttsamt. Jag vill ha riktig mat. Jag vill inte ha massa tillsatta grejer. Vill jag ha fisk, då ska det vara 100% fisk. Inte nåt jävla konserveringsmedel eller vem vet vad. Vill jag ha kyckling, så vill jag inte ha massa annat där heller.

Att människor köper saker de inte vet vad det är tycker jag är obehagligt. Stoppa i sig precis vad som helst för att det smakar "gott" med hjälp av lite smakförstärkare eller kemiska smaksubstanser. Det är smaskigt va. Är helt övertygad om att de kan sälja precis vad som helst, och folk hade ändå köpt det. Eller det där med att det tillsätts saker i maten som inte ens behöver vara där. Extra fett. Då mättar det ju extra bra. Extra socker. Då blir man ju beroende. Extra salt. Binder mer vatten. Mmmm låter smarrigt. inte konstigt att västvärlden äter ihjäl sig. Vi har väl blivit beroende av mat. Av dålig mat. Fast jag vill inte kalla det mat. Det är inte mat. Det är saker vi äter. Men inte mat. Jag försöker laga mat från scratch. Ska jag ha aioli tex, då gör jag den själv. För då vet jag precis vad som är i den. Potatismos. Då kokar jag den jäkla potatisen. Visst den blir överkokad, för det blir den alltid, jag är värdelös på att koka potatis. Men tro fan att jag vet vad som är i moset. Jag hör att jag låter som en konstig gammal gnällkäring, vilket jag kanske är. Eller kommer att bli. Men jag tycker om mig. Jag vill inte äta saker jag inte vet vad det är. Sedan att jag kanske är lite knubbig eller vad jag nu är.

Frågan är ju om jag är det. Den här världen är ju helt besatt av utseende. Size Zero, vad är det? Midja som en 7åring? Ok, det har jag sannerligen inte. Så i den jämförelsen är jag nog tillomed fet. Men jag är het. =) I vilket fall. Hade säkert kunnat se annorlunda ut. Är ganska lätt-tränad. Men jag är lat. Jag vill inte se ut som en biff. Nej jag tränar väl lite spontant.

Hade en stegmätare på mig en vecka. Den stressigaste veckan någonsin för min del. Jag gick 17 000 steg eller mer varje dag. Målet är väl 10 000 eller mer per dag för att må bra. Så jag ligger väl ganska bra till. En vanlig dag är väl på 12 tror jag.

Fick faktiskt höra för någon dag sen att jag är som en mussla. Det är ganska intressant att folk betraktar mig som sådan. Det är visserligen sant. Men att man kan vara social som en mussla är lite kontradiktivt. Jag pratar mycket och gärna. Men inte om sakerna som betyder något. Mina hemligheter ligger hos mig. De stannar hos mig. Jag har sjukt många saker jag aldrig sagt till någon. Även om jag säger många saker till en person. Har jag aldrig sagt allt till en person. Det är en som fått veta mer än alla andra. En person. En endaste som har den största "tavlan" om mig. Om mig som jag var då. Vi umgås inte längre. Tråkigt kanske. Men det är obehagligt att dela med sig av sina innersta tankar, känslor eller drömmar. Varför skaffar jag då en blogg? Där vem som helst kan läsa? Ja bra fråga. Jag vet faktiskt inte. Anser väl att jag är rätt vettig. Trots att jag kanske inte är det i allas ögon.

Ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket om andra som jag kanske borde. Jag säger vad jag tycker och tänker. Vilket inte heller är uppskattat alla gånger. Och jag är rätt dum som säger saker som ibland sårar. Jag är riktigt dum. Behöver nog en smäll tror jag. Har en tendens att drömma mig bort i livet. Fantisera ihop en verklighet när den faktiska inte fyller mina krav. Inte så himla bra. För iomed mitt kassa minne blandar jag ihop dem. Vill jag att en person ska tycka en viss sak. Kan jag fantisera ihop att denne gör det. Och sedan aktivt tro det. Jag för dialoger med mig själv där jag skriver om det som hänt. Till min fördel givetvis. Men det skapar trubbel om jag tror detta har hänt, medan resten av världen är av en annan uppfattning. Men men...

Nu orkar jag inte mera för idag. Dök opp ett problem. Vi ses