Thats it!

Jag ger upp!

Målmedvetenhet?

Jag har lite konstiga saker för mig ibland.

  • Den första är definitivt att jag tänker på tok för mycket.
    På saker jag inte kan påverka för fem öre. På saker jag borde släppa. På förhoppningar som jag hoppas skall bli besannade. På vad jag skulle ändra om jag fick chansen. På ALLT!
  • Den andra är att jag inbillar mig saker.
    Jag tänker så mycket att jag ibland har svårt att skilja verklighet från sanning. Vilket egentligen bara blir ett problem om mina tankar involverar andra människor. Men som tur är så är det inte alltid "the case", så att säga.... Men fortfarande skapar jag en egen drömvärld där det mesta faktiskt är till min fördel, tro det eller ej. Därför kan jag också vara glad, kanske mer än jag ibland borde. Folk tycker jag skall vara arg, dom tycker att jag skall hata, dom tycker att jag skall förstöra. Och kanske hade jag gjort det för ett par år sen. Men jag vet inte, jag känner inte att jag är på en plats där det är mer värt att vara arg än att vara som jag är. Kanske förlorar jag på det. Kanske inte. Men jag tror på karma. What goes around comes around.
  • Den tredje är att jag aldrig slutar hoppas.
    Jag har en målsättning, jag utgår från att det blir så. Bumps in the road, sånt händer. Men det jag har i sikte tror jag ändå på att det kommer att ske.
    You can get it if you really want it, but you must try, try and try. You succeed at last.

Med de orden lämnar jag dig för idag. Kämpa för det du vill ha. Ingen annan kommer att kämpa för dig.

Städning av garderoben..

Du vet du vad?
jag har lite svårt att slänga saker...... Kläder...
Jag håller på att rensa ut i garderoben, behöver jag alla kläder där? Nej!
Vill jag ha dom? Inte alla!
Kan jag slänga dom? Nej!

Men jag har iallafall plockat ut ett tiotal som jag ska ge bort, OM den personen inte vill ha dem så får dom slänga... =) Smart va? Eller jag är bara på linnena fortfarande, jag har inte ens hunnit klart... Men jag tvivlar på att det blir massa kläder som möter sopsäcken iallafall. Inte från mitt håll i vilket fall.

Men nu ska jag fortsätta. Snart ger jag mig på strumporna också... Vem behöver egentlige strumpor?! Det är så äckligt! Så får jag alltid strumpor av mamma, för hon tycker så synd om mig som går barfota... Ja, men usch...


Nej vi ses imon, love you though!

Jag har hittat en ny serie...

Hallå eller,
du jag har faktiskt börjat kolla på en ny serie... Eller ok ny o ny, men ny för mig. Pretty little liars.. Jag gillar den, lite lagom läskig sådär mitt på dan, att det kryper lite i magen på mig. Jag skulle ju kunna vara hungrig också. Men jag tror mer på läskig =)

Nej skön serie bara, jag gillar Aria mest för att hon är så söt o väljer en söt dude, äh jag gillar de flesta...Synd bara att det bara gått en säsong av den. SÅ det lär jag la snart ha kollat klart! Får skaffa mig nåt mer sen.

Var ute o tog ett par öl igår med en liten dude med. Det var riktigt trevligt faktiskt. Förväntade mig nästan att jag skulle springa på någon jag inte ville möta... MEN det gjorde tydligen han istället! =) SÅ en trevlig kväll, fick ett himla oväntat avslut. Men hej, alla sätt är bra utan de dåliga? =)

Vi ses kid, glöm inte av att du älskar mig nu! Tjing

Man måste börja med de små stenarna om man skall orka möblera om ett helt landskap!

Hello,
det är alltså dags att sova.
Det har jag hört flera gånger. Inte för att jag är sugen, utan snarare för att ja, "man måste gå upp imorgon också"!

Och då har jag väl ändå bestämt mig för att gå på museum. Kolla på lite dammiga prylar som någon använde eller gjorde för länge sen...

Usch, kanske dags att ta tag i livet och faktiskt göra något vettigt? Flytta? Börja plugga(igen)? Skaffa ett husdjur? Ut och resa?

Fuck this shit.

Well, om man ska snacka ackoplishments, så hag jar ju iallafall börjat beta av den där listan jag gjorde för nån vecka sen... Får köra en uppdatering på den i månadsskiftet eller nåt. Se om det tillkommit nåt nytt osv =) Känns bra faktiskt. Man måste börja med de små stenarna om man skall orka möblera om ett helt landskap!

Tårtdags!

Du det är tårtdags.
Jag håller nämligen på och baka världens godaste kaka, förlåt, tårta!
Hur vet jag då det om den inte är klar?
Jo för jag har smakat på fyllningen såklart. Tjena, den ena vill jag inte ens lägga i tårtan utan äta upp själv, så god är den! Den andra är god den med, men ja den första går inte att slå =)

Du får la lite bilder sen, jag orkar inte leta reda på kameran nu. Jag är lat, det får man la vara?

Äh ha det gott, hej

Tårtdags!

Du det är tårtdags.
Jag håller nämligen på och baka världens godaste kaka, förlåt, tårta!
Hur vet jag då det om den inte är klar?
Jo för jag har smakat på fyllningen såklart. Tjena, den ena vill jag inte ens lägga i tårtan utan äta upp själv, så god är den! Den andra är god den med, men ja den första går inte att slå =)

Du får la lite bilder sen, jag orkar inte leta reda på kameran nu. Jag är lat, det får man la vara?

Äh ha det gott, hej

Tänkvärt

Hittade ett citat jag gillar.
Jag tänkte därför dela med mig av det till er.
Varsågod =)


Manlighet är det som kan göra en kvinna knäsvag utan våld.

Projekt, done!

Japp,
tog mig en liten hemmarfixardag igår.
Det blev så sjukt bra, jag är så nöjd att jag vet inte ens hur jag skall uttrycka det..
Givetvis kunde jag kanske fixat det helt på egen hand, men ibland är det bra med en pappa som har lite specialverktyg och kanske kan hantera den där sticksågen lite bättre än vad jag kan.
Så dumt att itne be om hjälp kanske? Eller så kanske det är på tiden att jag lär mig själv?!
I vilket fall... pappa kom över och hjälpte till. Och Snyggt Blev Det!!


Tack snälla älskade pappa du är hur grym som helst! Love you!






Men såhär såg badrummet ut innan.
Jag ber om ursäkt för kassa bilder och att det inte är fler, men det är ett jävligt litet badrum =)

In process

Jag fäste den svarta överdelen med silikon i skåpet så det måste torka ca 24 timmar.
Böckerna ligger där som en tyngd.

Färdigt!

Nu är det bara att fylla skåpet
och lägga det man inte behöver exakt just nu ovanpå....
Awesome!!


Lite Ikea-hacking kanske... yes please!

Då var det alltså dags..
Att åka till ikea och införskaffa mig ett skåp till badrummet..
Tjena, det får inte plats nåt!
Alltså måste jag också fixa o trixa lite innan det blir bra..
Kan bli spännande detta! =)

Jag har iaf kollat ut ett sånt därnt Fullen eller vad det hette, så en toppskiva till den.
Lite färg o lite lack, sedan tänkte jag väl kanske ge mig på ett decoupage till luckorna.
Lattja till dom lite med snygga bilder på Marilyn, Grace Kelly osv...
Såna gamla godingar =)

Du ska få bild hur det såg ut sen..
Måste in och fota en "förebild" nu, det ser fan för jävligt ut!

Now its just me babe.

Let me fill you in...
My life is a bit up side down at the moment, i believe that i have lost the ground i was standing on. Actually you can say that im flying. But not on those happy wings. Im flying like something thats been tossed away. Not a great feeling. But not all feelings can be great?

En sak som däremot fascinerar mig är hur folk regarerar, vissa blir överdrivet flirtiga, vissa drar sig undan, vissa vill trösta trots att jag inte är ledsen,vissa vill bara supa mig full? Jag vet inte riktigt tanken bakom allt, men ja antar att det  ändå är på grund av någon slags omtanke om mig. Jag sitter och lyssnar på lugna låtar. Försöker lugna ner mig själv kanske? Men då stöter man på en sån sång.... En sång som påminner mig om dig. Aj, vad det gör ont då. Eller så ser jag på tv, så kommer reklamen för DEN serien och mitt hjärta brister.

På ett sätt vill ja att du ska ha lika ont som jag har, just för att du är så okänslig. Åtminståne när jag prtar med dig. Vad jaginte förstår är hur du kan gå från A till R på två dagar. Hur allting som var viktigt dagen innan plötsligt inte betyder något alls. Hur allt plötskligt inte är värt att bevaras. Inte över huvudtaget! Du kanske började gå långt innan du sa det till mig, det kanske var det du gjorde när du inte ville tala med mig? Det kanske det det du gjorde när... Jag vet inte. Jag tycker bara att du kunde ha sagt något till mig. Det var det vi sa att vi skulle göra. Men du gick bara. Jag är glad att du mår bättre. Men måste du lämna mig här i gyttja? Jag ser ingenting, jag vet ingenting. Jag tycker du beter dig som något jag inte känner. Det kanske är det du vill? Det kanske är sån du är? Men hur kommer det sig att jag inte såg den personen under alla år? Jag är ledsen om jag sårat dig. Det är jag. Men jag vet inte om du är ledsen för att ha sårat mig?!

Det som ändå fascinerar mig är att jag för första gången blivit krossad. Ingen kul känsla faktiskt. Men mitt hjärta fick jag tillbaka iallafall. Det kastade du på mig för ett tag sen.. Det är väl först nu jag hittat alla delar att bygga ihop det igen. Det är inte lagat, med det är ihopbyggt. Im still broken.

Vad jag ångrar är väl att jag inte sa Grattis till varken Maggan elller Sara . Dom har ju inte gjort mig något. Men det känns bara dumt att göra det nu.You and me babe... Not anymore.

Now its just me babe.

Im singing in the rain!

Tillåt mig att uttrycka det såhär.
Det regna jävligt mycket idag!
Framför allt om man vistas uppe på vallarna till Varbergs fästning av någon anledning.
Speciellt om man tycker det är en bra idé att ta en liten rundtur utanför samma fästning.
Men ej heller att förglömma; vindens enastående prestation, regnets attacker och kylans makt...

Trots detta har jag haft en riktigt trevlig dag. Däremot kan jag inte säga att det skall bli tråkigt att krypa ner i soffan med en stor kopp thé, en hel radda med filmer och en eller gärna ett par filtar!

Men
en sång för dagens väder kanske?


Jag vill ha ett förkläde!

Jag gillar ju att baka och sånt som de flesta som känner mig vet.

En sak som jag har önskat mig i flera år är ett förkläde, ett sånt där riktigt fint...
Jag har faktiskt hittat det jag vill ha =)


Det ser ut såhär


Visst är det gulligt!
Man kan bara köpa det på en
hemsida för det säljs inte i sverige.
Kostar väl 350-400 kr. Men rackarns vad fint det är..

EN julklapp till mig mamma?

Sweden Unzipped

Goteborg is the “second city” of Sweden. It lies on the fjord of the country's west coast, at the mouth of the Gota River, and looks across the Kattegat strait to the tip of Denmark, then, peering around Norway's rump, out to the North Sea and Scotland. “Ah, Goteborg,” sighed the desk clerk at my Stockholm hotel, a young woman who radiated, in that Swede way, high birth weight, a sense of fair play and sensual allure, all packed into one carefree smile. “The air is saltier there.”

In Sweden, there is no mentioning Goteborg without inviting a comparison to Stockholm. “So you are going to Goteborg?” a tweedy young man asked me, incredulously, in an espresso bar on the capital's fashionable Sodermalm island. “You know there is really only one street there.” Together the two cities are like textbook examples from a birth-order study. Stockholm, the older sibling, is smart, bold, so royally self-possessed it occasionally forgets it is not an only child. Little Goteborg — its population hovers around half a million — is puckish, tough, creative and streaked through with a certain dark impulsiveness and self-doubt.

In a candid phrase that brings Americans up short, Swedes refer to Goteborg as “the worker's city.” One still finds the giants of Swedish industry here, like Hasselblad and Volvo, and the city has always been un-Swedish for being so frankly commercial. Perhaps this is because it has been, in a literal sense, un-Swedish: the Dutch built it in the 17th century (hence the canals), Scots made it prosperous in the 18th (hence “Gothenburg,” the official English version of its Swedish name) and émigré Jewish families set up a forward-thinking system of finance in the 19th. Over 400 years, its various merchants have left Goteborg both beautiful and ugly, a cross between Amsterdam and (no offense) Yonkers, N.Y.

For long stretches, a wanderer in Goteborg will find nothing but heartless apartment blocks or shuttered industrial waterfront, and as recently as the early 1990s, the city was known as much for anarchist street violence and a grim-reaper genre of music called death metal as for its wide canals and ye olde architecture.

Enduring pockets of utter charmlessness, however, have lately become the city's secret weapon. In an age of global supercapital, of triplex pieds-à-terre and velvet ropes, Goteborg has stayed, unlike Stockholm, unassuming and fairly cheap. In the past, Swedes would get their degrees here (it is the country's largest university town) and flee. But increasingly, musicians, artists, designers and shoestring entrepreneurs — the youth-ish culture that gives a city its raffish vitality and, arguably, its economic vitality — are staying, or returning, the latest wave of un-Swedish Swedes to colonize Goteborg for their own purpose.

Signs of Goteborg's newfound urban felicity are everywhere, but natives caution that while some of the revival is authentic — that is, rooted in Goteborg's unique weirdness — much is top-down, revivalist crap. The Kungsportsavenyn, known as Avenyn, or the Avenue, is a wide boulevard running through the middle of the city lined with sleek hotels, clubs and alfresco dining. The pride of official municipal Goteborg, the Avenue is regarded by “real” Goteborgians as a monstrosity.

(It mostly is, but even the Avenue, with its requisite Hard Rock Cafe, cannot escape weirdness: it dead-ends at Carl Milles's statue of Poseidon, whose bizarrely small genitalia is the subject of much local amusement.) Far more enticing is the Haga, a tangle of cobbled streets and 18th- and 19th-century houses converted into antiques stores and cafes. The Haga is almost oppressively pleasant; hard-core Goteborgians are suspicious of it, too, and pointed me instead to the Langgatan, or the Long Streets.

The Long Streets lie in the Linne district, to the west of the Haga, and they represent a bottom-up scene of the classic mixed-use variety: coffee shops, galleries, artist studios, recording labs and sex shops all sit side by side, sharing the same precious urban oxygen. Here I spent an afternoon tanking up at Cafe Publik, browsing nu jazz at the Blenda record store (record store!) and shopping for knickknacks and comics at a junk shop.

Despite the genuine delights of the Long Streets, I discovered something about urban authenticity: like the owl of Minerva, it spreads its wings only at dusk. That night, I went to an indie rock show in a cold-war bunker, drilled deep into the side of a mountain. The interior was sconce lit, the bands were lo-fi, and the walls were covered with photos to make Mapplethorpe blush. Surely, I thought, this was the “real” Goteborg? But in this city, whenever you think you've found Goteborg, someone tells you, “No, no, that is not it.” In the bomb shelter I was told that the real Goteborg is “underground,” hearing for the first time the city's most cherished metaphor. And to help me find underground Goteborg, I was introduced to Johan.

Johan Zetterquist grew up a heavy-metal tough in rural Sweden. He studied art in Goteborg, during the dark times, when much of the city's hulking industrial infrastructure was shutting down. As the skinheads battled the anarchists in the Haga, Johan was frequenting the so-called black, or illegal, rave clubs and dabbling in the death metal scene. To make it, he had to abandon Goteborg, so he bounced around the States and Europe for years, eventually emerging as one of Sweden's most successful young artists.

Johan is now a doting father, and when we first met, his look summed up his many contradictions: he wore a tight blond buzz cut, cowboy boots and a herringbone blazer, sleeves scrunched up to reveal alarming forearms tattooed with the names of his children. When I asked him about his work, he smirked and said, “You mean, what's my bag? What's my angle, man?” Johan's “bag” has been a sly combination of urban-subculture-inspired installations and “public proposals” that are self-consciously absurd, like his plans for a permanently burning house located on the side of a highway. During a heated debate about the difference between an elk and a moose, Johan snatched my notebook and sketched, in five deft strokes, a moose. When I asked him to sign it, he stared at me with unalloyed contempt. Signed, such a picture might fetch several thousand dollars, a friend of his explained to me later. I had started to squirm at my stupidity when Johan grabbed the notebook back and signed the moose with a flourish.

By STEPHEN METCALF
Published: September 23, 2007

Hemliga besökare?

I dunno,
ni som läser kan ni inte ge er till känna?

this is my time to shine!

Jag måste erkänna att jag begriper mig inte på en hel massa saker.
Ibland är jag rätt korkad. Men jag tycker det är okej. Man kan inte veta allt, eller ens förstå allt. Däremot är det ju tråkigt om man inte förstår något alls eller missar massa saker för att man inte har förmågan att se helheten. Men hey, whatever =)

Jag funderar på om jag skall ta itu med något på min lista idag kanske. Jag är närmligen ruskigt sugen på att sy en klänning. Jag vet precis hur jag vill ha den. Frågan är väl då om jag har förågan att verkligen göra klart den?!

Men tänk såhär; en ganska liten överdel. lite halterneck alt v-ringad med breda axelband. Prickig i enfärgat blått eller lite mot lavendel mot en vit bakgrund. Kjolen är i samma nyans av blått och vid likt en 50-talskjol, med tyll.

En sån vill jag ha! Har dock inte hittat den i affärerna så jag får väl helt enkelt ge mig i kast med att sy den själv.
Jag har även ett påslakan i sjukt skön röd färg som jag kan tänka mig att sy om till en klänning =) Den som ändå kunde förverkliga mina tankar. Den personen hade jag älskat för all framtid. Jag talar och beskriver och min vän verkställer... True love!


Men men, till den dagen får jag försöka själv. SÅ vi ses om en stund, this is my time to shine!


Mina Mål


Under mitt liv har jag vissa mål jag skall klara av/genomföra. Det här är mitt sätt att konkretisera mina drömmar.

  • Lära mig att fotografera
  • Tapetsera en vägg med foton av dem jag älskar
  • Lära mig att spela gitarr
  • Resa till Taj mahal
  • Besöka pyramiderna
  • Åka till New York
  • Åka till Dublin
  • Besöka Barcelona och la Familia Sagrada
  • Lära mig att göra vackra cupcakes och tårtor
  • Börja använda scrapbooking
  • Börja måla tavlor igen
  • Börja sy
  • Vidareutbilda mig till specialpedagog
  • Ta körkort
  • Köpa mitt boende
  • Köpa ett sommarhus
  • Ha en egenodlad köksträdgård
  • Använda mina språk i praktiken
  • Bo utomlands ett tag
  • Lära mig kitesurfa
  • Skaffa dykarcertifikat

Jag vet inte, det är så långt jag kommer på nu. To be coninued.

Mer spontan, mindre tänk?

Vill du veta en sak?
Jag sitter och tänker alldeles för mycket... På vad jag borde göra, på vad andra borde göra, på hur det ska gå... Jobbigt!

Men nu är det ändå semester, ska jag då ta tag i livet och faktiskt göra saker inte bara tänka på dom? Ska jag försöka få gjort allt det där jag vill och längtar efter? Eller fortsätta att tänka...
Var ute häromdan, träffade en trevlig liten grabb, skum, men det är väl de flesta... Heheh å andra sidan är jag rätt imponerad över att han satt kvar när vi drog de värsta sidorna ur vår familje eller släkthistoria... Men det var väl inget direkt aktuellt ändå, så det gjorde inte så mycket =)

Annars får jag väl ta chansen helt enkelt och kolla läget lite grann, se vad som händer om jag for once inte tänker. Just do it. Jag hörde att det funkar för vissa, frågan är då är jag vissa? =)

Okej jag tänker fortfarande. Men jag skall försöka bli mer vit i hjärnan spontan allt det där..Vi ses love.

Can you make that happen?

Det sjuka är; jag är lycklig, men jag är inte det ändå.
Jag trivs med mitt liv, men jag tror faktiskt att det är något som saknas.
Men alla säger till mig att det bara är att gå vidare.
Det går att hitta nåt bättre.
Och ger mig förslag på olika typer som skulle passa mig.

Javisst, jag vet ju inte ens hur man raggar ju. Hur ska jag nu få deras uppmärksamhet om jag inte ens kan knepen va?
Det är ju kört.

Jag kommer sluta som en gammal tant på ett ålderdomshem. Ensam och övergiven.
Fuck that!

Men men, det är sommar, ja gick på semester idag. Ska ut och äta med lite jobbarkompisar om en stund. Det kan ju bli sweet även om det inte känns så. Jg skulle faktiskt vilja åka till grebbestad o hälsa på pojkarna där. Men då kommer det där odet i centrum igen. Jag törs inte =)
Eller ja helst hade jag velat att de kom hit till mig. Bara så... PLing plong, jag är här nu!

Can you make that happen?