Hej babe,
vet du jag glömde uppdatera o nu känns det inte aktuellt. Tråkigt va? Jag har löite sisdåärigt minne så jag hoppar i tiden som ja vill och tyvärr faller väl en del bitar bort på vägen. Men de som klarar sig igenom filtret av störande objekt, det minns jag för alltid =) Som jag kanske även måste erkänna inte enbart är trevliga saker. Mnga tråkiga fastnar också, och sätter spår som man kanske inte förutsåg just då. Bygger in mig i ett hörn varifrån jag inte kan komma ut. Inte utan någon annan. Men hur kan man hjälpa någon som man inte vet behöver hjälp?

Fick till ett schysst citat till pojken; OM du vill stanna kvar så tycker jag att du skall gå, men om du inte vill stanna så behöver du inte..

Låter kanske krångligare än vad det är.. men han fattade vad jag menade ändå, så det var väl ändå huvudsaken... Ungefär i stil med; OM du säger att du ljuger så är du mer ärlig. okej?=)

I know, jag är lite underlig, men jag är tamejkatten inte lös i kanterna iallafall. Det är alltid något att vara glad över. Tänkte ta mig den goa promenaden in till korsvägen sen, en promenad på en o en halv timme ungefär. Sen skulle jag tydligen fika med linda. Min söta lilla linda. Planera höstens plågerier för de små liven som strävar efter att kallas aspar alt. aspjävlar för att sedan uppnå den gudomliga statusen av p6are.

Inte för att jag avundas dem, men samtidigt så är det sunkigt roligt att vara asp. Man får skit, ja det får man. Men man har himla kul längs med vägen och bara för att det är jobbigt just de månaderna betyder inte att du inte får det mycket lättare sen, när du väl är med i p6 och det kommer nya små aspar....

Men samtidigt känns det skönt att ha lina vid min sida, så vi kan dela dem. Redan idag ska vi faktiskt dela dem. Jag tar ena halvan och hon den andra. Undra undra om jag får flickorna eller pojkarna?!