När drömmar blir sanna

Någonstans så är min hjärna i uppror mot vad som faktiskt sker, och förlyttar mig till en tid som för länge sen är förbi. Inbillar mig att det är det som fortfarande är aktuellt, alla människor, alla känslor, alla platser, alla upplevelser och alla drömmar. Min verklighet färgas av mitt minne av livet som var. Min hjärna talar om för mig vad jag ska känna.

Det blir sant. För min hjärna säger att det är så. Andra säger att det är så. Vilket nog är än mer förvånande.

Jag har en bild för mina ögon. En bild om hur det "bör" vara. En bild som jag vill ha. Kan jag få den? Vi får se love. Kanske imorgon?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback