Ibland är jag Evil alltså...
Som idag på jobbet, de ringde ju in mig som vikarie igår.
Inget fel med det, jag har ju slutat som fastanställd så jobbar jag blir det ju som vikarie.
Inget större snack om det så.... =)
Men när jag kommer dit, kommer en ny "tant" fram till mig, presenterar sig och frågar om jag är vikarien för idag? Vilket jag ju är, så jag svarar ja...
Då börjar hon:
Vad hon nu sa, kommer inte exakt ihåg, jag var fullt upptagen att hålla mig för skratt förstår du. Hon som är vikarie för Mig, skall informera Mig om hur det går till på Min avdelning som Jag slutade på i torsdags förra veckan.... Mitt namn sitter fortfarande kvar på Min låda, Min hylla, Mitt fack, över Min handduk.... Men okejj, jag står snällt och lyssnar på henne. Hon fortsätter;

Det kanske hon har fått på den här veckan. Det vet ju inte jag, men jag antar och hoppas att jag har lite mera koll ändå =)
Men då dyker Mona upp, kommer fram och ger mig en stor kram och presenterar mig för denna nya "expert" över avdelningen;
Kinderna hennes börjar blossa, men hon låtsas som ingenting, och det gör inte jag heller iofs. Linda kommer fram o hälsar, och alla barnen, och hon står fortfarande kvar och tittar på mig... Jag vet, jag är tokevil. Men om en människa som inte ens vart på sitt arbete en vecka än kommer och börjar ge mig order och information om vad jag skall göra, utan att ens ha reflekterat över att det kanske är jag som är Anna som är med på kort osv överallt, så har jag faktiskt inte någon större lust att engagera mig och tala om det heller.. Utan står hellre lite smått djävulskt och låter henne mala på.
Call me a Bitch, and you are probably correct with that statement!


Tjing!