Ett förvirrat uttalande från en oanvänd hjärna!

Okej,
jag tänkte ge mig i kast med det oerhört lustfyllda arbetet att återge mitt liv i dåtid för er som inte är medverkande.
Ett intressant ämne kanske? Ja för en del faktiskt, vissa andra bryr sig å andra sidan väldigt lite om detta faktum att denna blogg handlar om mitt liv, vad jag gör, med mina vänner eller utan dem..
En annan fråga som jag fått på siståne är "för vem jag skriver"? Det går ju uppenbarligen inte att bara skriva för sin egen skull.. Och för vem jag skriver är väldigt diffust, det håller jag med om. Men samtidigt bör jag skriva ut inför/efter varje inlägg vem det riktat sig emot?
Det händer med jämna mellanrum att jag skriver enbart för att skapa tankegångar hos en speciell person ja, men att då "hoppa på" denna person genom att skriva ut namn och säga; Jag tycker du skall tänka såhär!
Det är väl ändå en viss nyansskillnad där?
Att läsa reklamen på spårvagnen att "hej nu kan man söka till högskolan," eller få syn på en reklamskylt med mitt namn och personnummer samt telefonnummer (för att ej missförstånd skall ske) med en personlig uppmaning till mig att söka till högskolan. Jag hade personligen kännt mig sjukt kränkt av det. Lite utsatt rent utav.
Det var visserligen Micke som sa till mig att börja skriva. Kommer inte ihåg riktigt varför. Men det var väl som något slags terapi skulle jag tro, för att uppdatera de söta små i "fab 4" som inte riktigt befinner sig där det händer. Att de nu råkar "flytta hem" igen vet jag inte om det har någon inverkan.
Jag har funnit att det trots allt är rätt underhållande att diskutera mina tankar med mig själv. Måhända på ett onödigt publikt sätt. Men likväl kan det ibland vara skönt att få någon slags repsons på en tanke eller liknande och ändå kunna vara "anonym".
Har faktiskt tankar på att göra en ny blogg.
En där jag inte censurerar, eller tar bort delar jag skulle kunna skämmas för om det kom ut att det var jag som sagt det, eller vad jag nu har för anledning att censurera.
Då hade jag dock aldrig velat att det skulle kopplas samman med mig personligen. En helt personlig blogg, alla tankar, bara rakt nedskrivna, alla känslor blottade, hela mitt liv utfläkt så att om någon velat krossa mig, hade de aldrig fått ett bättre tillfälle än så.
Frågan är; Hade det vart värt det?

Sedan har jag även på siståne fått höra att jag drar alla exempel till sin yttersta gräns vilket försvårar för personen som skall svara osv. Men å andra sidan, det är väl lättare att se skillnad på blått och gult än två nyanser av grönt?
Äh, det här verkar inte bli ett inlägg om helgens aktiviteter trots allt. Men men, det är inte alltid det blir som man tänkt sig
För övrigt tog jag till mig ett tips, inte personligen men ifrån
devilsadvocate som berättade att på zoovillage kan man lyssna på ganska soft musik.. Och eftersom jag är en softis... "Je suis un softis!" så fann jag det lämpligt att klicka mig dit för att lyssna lite granna, do so if u like.. Det är inte ett tvång, det är ett erbjudande!

Men jag lovar, nästa inlägg SKA handla om den här helgen.
Bit mig inte så det blöder.
Men om du känner att du måste,
bit då sönder min blodblåsa,
för det ser lite creepy ut.
Har aldrig haft någon innan.
Och just nu vill jag att den ska försvinna.
Tjo och tjim!
Du får dig en kram om du ber sött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback