Drömmar, bekymmer och lite bön!

Ja gissa du,
älsklingen är faktiskt hemma, på en fredag! Kan du begripa detta vidunderliga fenomen. Men man säger inte en regel som inte har ett undantag no? Själv har jag väl alltid betraktat mig som ett undantag rån de flesta regler, så även allmänna bestämmelser. Hur jag däremot förefaller i dina ögon är för mig mindre intressant. Min mamma sa till mig att "om du visste hur lite andra lägger märke till det du bekrymrar dig över hade du inte alls vart så orolig!" Min mamma är en klok liten fröken. En riktig älskling faktiskt. Precis som jag =) Att vija bli precis som sin mamma är ändå ett bra betyg för henne, vill jag lova. Hon är långt från perfekt, men däremot underbar. Min pappa är likadan, men jag vill ju inte bli någon man därför är hon den enda som kvarstår. Jag hade däremot inte bangat på att ha en kärlek som de två har för varandra. De är varandras totala motsatser och driver varandra till vansinne emellanåt. Men att se de blickar de ger varandra gör mig varm i hjärtat. VArm i själen faktiskt. Som förra helgen när vi var på Kajskjul 8, mamma, pappa, tina och jag. Det var mysigt att se dem så lyckliga tillsammans. Och det är precis vad jag vill hitta i en kille. Någon som gör mig lycklig, någon som får mig att le. Du ser den här lilla flickan tycker om att le. Har du sett mig så vet du. Tårar ser du inte ofta på mina kinder, däremot ett leende som går från öra till öra. Eller vid lite färre tillfällen blixtrar som skjuterut från mina ögon. Nog om drömmar.

Anledningen till att jag var hemma idag är inte mindre simpel än att jag var trött. Var tänkt att jag skulle gå på en sk "pizza och vin"-kväll hos Mary, dock en underlig blandning, sedan kom jag dessutom på att det ligger ute på hisingen. Ack detta hisingen som lockar så många i fördärvet =P Tur att Farfar kom iland från denna fasansfulla ö! Skämt åsido. Men jag tyckte däremot att vägen dit vara på tok för krånglig när soffan min låg 2 meter bort. Sagt och gjort, soffan segrade över behovet av sällskap. Därför är jag hemma, ensam, på en fredag.

Det och det faktum att jag skall på "hej-jag-har-blitt-pappa-fest/25-års fest/inflyttningsfest" imorgon på nyss nämnda ö. Därför vågar jag inte heller riktigt riskera mitt rykte som göteborgare genom att två dagar i rad tillbringa tid på denna ö och kanske därmed namnge mig själv med epitetet "ö-bo". Det fungerar inte så för mig, därför håller jag mig hemma i stan =)

Frågan lyder dessutom hur jag skall förklara min eventuella frånvaro under ett event som kräver min närvaro. Inte mitt bröllop, inte min födelsedagsfest, men nära nog. Problemet är ett faktum.

"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är."
Inte för att jag direkt är kristen. Men det borde å andra sidan betyda att jag har alla mina "tjänster" kvar! Så hjälp mig nu och se till att det inte skapar ett hinder jag inte vill ha!


Love you honebun!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback