Lite efter...
Han bad mig att kidnappa honom. Och tro att jag kommer göra det. Problemet med det är att det inte bara är han som blir förflyttad från sin verklighet, även jag... och jag har inte tid till det just nu... =( Jag är ingen bra vän. Men jag ska, jag ska bara samla lite tid åt mig själv jag ligger nog väldigt mycket efter, för jag har precis fått julkänslor! *suck*
..kidnappningar behöver inte vara så komplicerade. Gå in till honom, släng honom över axeln (det är det som gör det till en kidnappning, det måste ju se ut som att han inte vill) och ta med honom till något hemligt fik någonstans i Göteborg. Bjud på en kanelbulle, gått sällskap och ett leende eller två.
Det krävs inte mycket för att hjälpa - rädda - en vän, ibland räcker ett telefonsamtal eller ett möte för att tala om att du har hans hand.
Jo, denna behöver det.. Han bor inte i Göteborg.. tar minst 5 timmar att ta sig till honom, OM jag har tur med bytena vill säga. Han bad mig åka till honom idag. "Åker du nu hinner du hit innan det blir kväll!" Men jag kan inte. Jag har redan planer. Jag är självisk för ja väljer mig före honom. När jag vet att han inte mår bra. Men jag vill också må bra.
Det är jobbigt.
My bad. Det kan vara komplicerat, speciellt om distans finns där och förstör.
"Självisk"..
Hm, man måste naturligtvis kunna bejaka - säga "ja" till - sig själv, vilket ibland innebär ett "nej" till andra. Du är väldigt osjälvisk i din medkänsla; i det faktum att du bryr dig. -Ingen- skulle må bättre av att du mår sämre, allra minst du själv.
Jag tror att, även om det inte alltid märks, så vet personen ifråga att ditt stöd finns: du tycks kunna uttrycka det och framför allt VILJA få det uttryckt. Svart på vitt. Eller snarare, svart på grönt.