Annas memoarer. part 1

Okej fullkomlig bekännelse nästa...

Varför?
Jo för att det förtär mig inifrån.
Namnen?
Ja dom är inte de rätta såklart. Vad tror du egentligen? Men likväl, om du är intresserad av mitt livs fiasko så fortsätt läs.


För länge sen kände jag en person, en person som fortfarande betyder oerhört mycket för mig. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Men det var ingen bra person att känna. Inte för att han på något sätt var kriminell, eller drogmissbrukare eller något annat, sluta fantisera =) Men han har växt upp med människor som inte hållt sig på samma sida av lagen som jag eller ska vi säga att han lever i de mörkare delarna av tillvaron. Så kan du tolka det själv.

Man lever det liv som ens familj och vänner skapar åt dig. Men att då umgås med människor som kanske hållersig på andra sidan lagen ger reflektioner på dig själv eftersom du de facto umgås med dem. Men att vid 3-4 års ålder veta vilka som kommer att begå dumheter 20 år fram i tiden är inte det lättaste att se, dock anser jag att han gjort ett stort misstag genom att inte bryta med dem när han väl insåg vad de var eller vad de gjorde.

Att sedan jag umgås med honom som umgås med dom, ger reflektioner även på mig. Som de facto även jag väljer "fel sällskap". Inte för att jag på något sätt kallar honom dålig. Men jag vetatt farbror blå klassat honom som det just för att han har barndomskompisar som beter sig puckat. Schysst generallisering va? A är dum i huvudet, A känner B, alltså måste B vara dum i huvuet. B känner C därför måste även C vara dum i huvudet. Och så vidare? Men jag antar att graden i dumhet avtar för varje ny person? Detta eftersom jag är lugn. Jag gör inget dumt. Jag känner bara folk som umgås med dumma.. Vilket gör mig lite korkad.

Jag har dessutom råkat illa ut. För att jag känner folk som känner folk. Det är inte bra att få den sortens fokus på sig faktiskt, inte heller så värst trevligt. Att bli hotad av ett gäng där du känner precis 0 personer, som säger till dig att jag vet vem du är, jag vet vilka du umgås med och att de dessutom kan mitt namn. Jag måste erkänna att det är fruktansvärt obehagligt. Jag vill inte kalla mig ett saint, jag är far from it! Men jag tyckerändå att jag är en skötsam tjej, har fötterna på jorden och inser både sina begränsningar och vad som är okej eller ej. Att jag då skall ta skit för att en person jag inte ens känner är lite väl dum i huvudet känns därför inte helt ok. Jag känner inte honom och har inte påverkat hans handlingar, varför ska jag då få skit för de val han har gjort?! Jag känner inte ens människan! Likväl som person B inte skall råka illa ut för vad person A gjort? Det är väl helt idiotiskt?! Eller lever vi i en tid där det är okej att attackera personerna som utgår från person A?

Jag minns en gång jag var ute med mina tjejkompisar, som inte har en susning, och ett gott litet gäng på kanske 15 pers omringar oss och pratar med mig, till mig. Jag vet vem du är, och om du gör något dumt så vet du att vi får reda på det. Jag vill att du pratar med honom så att han vet att vi ser dig.

Försök förklara det. Vad säger man? Tjejerna blev ju asnervösa. Men skall då även jag bryta ihop? För att några jäkla fjortisar fått för sig att skrämma mig? Okej dom kanske har fler sätt de kan få mig att försvinna på än vad jag har. Men jag bryr mig inte om dem, jag vet inte vilka de är och rent av så skiter jag i det. Titta på mig då om du så gärna vill det. Jag hade nog också sett på mig om jag var kille =) Inte för att vara sån, men vad ska jag säga då? Ska jag leva ett liv i rädsla av skräck för att bli "sedd". Tjenare, Götebog är inte stort nog för att man skall kunna gömma sig. Inte om man lever ett liv som innebär socialt umgänge Genom att umgås med andra, exponeras du.


Ärligt talat är jag inte rädd. Sad enough så vet jag att även om jag inte har någon som helst inblandning i vad A gör, så är jag skyddad av vad han gör tack vare B. Så tack vare att A fick mig inblandad i något jag inte har en aning om eller ens bryr mig om så är jag skyddad av det. Beyder det att jag är back to basic? Plus minus noll?!

Att sedan oron för min vän många gånger varit på väg att förtära mig och mitt hjärta och fått mig att må dåligt är inte hans fel. Utan den häxjakt som rådde på alla som kände A. Jag är glad att min vän valdebort honom ur sin umgängeskres, as far as I know anyway. Jag antar att du är glad över att du har de vänner du har nu=P Och inte mina? Men jag är faktiskt glad över att han finns i mitt liv. Den gång jag blev som mest krossad. En kille jag verkligen litade på, bröt mitt förtroende kan man väl säga. Det var inte det trevligaste jag vart med om i mitt liv. Men den som verkligen stod vid min sida, det var B, vilka känslor jag än kände var okej, han sa bara; Släpp ut dem! Låt det inte äta upp dig!

Det var även han som var där när min första pojkvän dumpade mig, han kramade om mig och lät mig vara. Sedan lärde han mig hemligheter som jag nog inte klarat mig utan =) De är bra de där vännerna.. Att kunna ta skit, de vet inte är menade mot dem endast på grund av smärta i själen. Att orka lyfta upp någon som fallit. Att våga stå kvar även om det börjar vina bland träden och man ser dem falla. Att våga vara vid ens sida även om man inte vet varför. Jag älskar honom för det. Samtidigt som jag vet att jag aldrig hamnat i många situationer om det inte vart för honom heller! Han fick mig dit. Men han stod där brevid mig och tog det som han åsamkat mig och skyddade mig ifrån det.


LÅngt inlägg. Många känslor. Väldigt anonymt. Men du kanske ändå förstår lite mer varför jag har en tagg i hjärtat och gör att jag ibland mår väldigt väldigt dåligt. Jag är lite korkad faktiskt. Jag tar på mig andras bördor. Men på grund av massa saker så lägger jag inte över något på andra. Jag lastar dina problem på min egen packning och tar över dina bekymmer. Jag vill hjälpa. Jag vet att jag kan hjälpa. Men jag kan inte hjälpa mig själv.

Jag litar inte på andra, jag litar inte på att andra kan hålla mina hemligheter. Eller att andra vågar lyssna på mina hemligheter. Jag litar nog inte heller på att de stannat kvar när de hört dem. Det finns dem som motsäger mina farhågor. Men det finns även dme som besannar dem.

Givetvis är det skönt när det inte visat siga tt jag släppt ut Pandora ur asken... Men jag vågar inte lita på det. Har som sagt svårt för att lita på människor. Du tror att du känner mig. och du känner mig. Men du känner bara den delen jag någonstans valt att visa. Jag är som en stjärna. i var spets finns det någon som känner till en del av mig. Men det som samlas i mitten. Det känner bara jag. Förlåt.




Kommentarer
Postat av: Gordon Gekko

Sociogram (där man kan se tänkt utveckling för barn) är läskiga saker.



Det var en rörande historia som ändå visar den kluvenhet vi trots allt har för alla människor, även om klyftan är klart större i dessa sammanhang du talar om.

Postat av: Anna*

Jag vet inte ens vad jag skall svara.. Jag blir bara helt... matt?! Nu är min story där iallafall, om än förkortad och anonymiserad! Kram

2008-07-07 @ 14:01:26
Postat av: Anna / Annchen

Håll hårt i den vännen, som klarar av så mycket. Men akta dig för att hamna i farligheter. Var inte naiv och utsätt dig inte för onödig risk, men oroa dig heller inte i onödan. Hälften av det man oroar sig för händer aldrig, och den andra hälften händer ändå, så varför oroa sig?



Men vilka dumma människor det finns ändå. Försöka skaffa sig makt över andra genom hot och förföljelse.

2008-07-13 @ 22:12:19
URL: http://naktergalning.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback