Kärlek och kycklingsallad!

Tjo len,
hur går det för dig i livet då? Själv tror jag att det går ganska bra faktiskt. Nu börjar vi komma iordning i den nya lyan, liten o trång, visst! Men det är vårt place! Vårt egna! Älskar nämligen den där lilla pysen jag bor med. För er som inte visste det vid det här laget så förlovade vi oss i, ja här skiljer sig våra åsikter lite..... Men jag anser att vi förlovade oss på påskafton den 11e april i Helsingborg när vi hälsade på Skåne. Medan P mer tycker att vi förlovade oss i London den 14e juni för då bytte vi ringarna... Och fine jag erkänner att London är lite mer lattjo, men hmm ja vi har lite olika åsikter där som sagt. Är det när man bestämmer att man är förlovad eller när man byter ringar. eller ska man till o med fria först eller? Lurigt! Men förlovade är vi =) Men ska man vara riktigt petig så ska vi ju köpa nya ringar igen =) Vi har ju kikat ut ett par på schalins ringar då va. I guld, där det tydligen var ytterst lämpligt att och lätt att sätta i extra stenar om jag känner för det sen när vi gift oss. Shiiiit, hade knappt vant mig vid att vara förlovad, o så ska man tänka på nästa steg, med nästa ringar. Kom som en liten kalldusch faktiskt.


Och det kanske också kom som en liten chock för en del. Det gjorde det för mig om inte annat! Goddamn jag "träffade" honom egentligen inte förrän när solan började förra året, runt 1 sept. Från då har han väl sovit här i stort sett jämt! Lättare att räkna de nätter vi sovit isär än tillsammans. Det är lite svårt att somna ensam nu. Även om han snarkar emellanåt, så är det lugnande... Jag stör mig egentligen inte så mycket när jag ska somna om han snarkar eller ej, men när jag blir väckt av det, då får han sluta =) Älskling!

Jag blir så glad, för lite då o då så säger han "jag älskar dig" till mig, inget konstigt med det, men så fortsätter han, "och du har en ring som bevisar det!" Det känns så mysigt. Han ser så¨lycklig ut och det gör mig glad med =) Lovely!

Fick faktiskt förlovningspresent av P´s föräldrar igår, en mixer och en brödrost, kolsvarta och högblanka. Så jag tror att hans mamma börjar vänja sig nu vid att hmm han är mer min än hennes?! Hur säger man? Jag tror att hon har lite svårare att släppa honom än hon erkänner. Men det var lite kul också för hans pappa gick omkring o kallade mig lilla frun hela tiden. Det kändes rätt bra faktiskt =)

Körde för övrigt lite grill n´chill igår..Himla trevligt, lite gott o blandat folk, och Elin som jag inte träffat på åååååååååååååår, eller väldigt länge om inte annat. Och hon verkade må mycket bättre än hon gjort tidigare, mer "sig själv" eller den flicka jag känner iaf. Det var skönt att se. Saknar henne. Saknar alla mina flickor! Får ersätta dem med andra eller med P iallafalla... Den killen ska jag gifta mig med. Det är rätt stort. Bröllop. Kan du tänka dig? Jag har lite svårt att greppa det själv faktiskt, det känns så mycket äldre än vad jag är, om du förstår hur jag menar. Visserligen så är det väl inte än på ett tag, förmodligen inte förrän P slutat skolan. Jag blir ju klar till sommaren, men han har ju ett år till. Sen får vi se. Då börjar livet! Nu 'är det bara lek!

Love you puppy! Nu ska jag göra kycklingsallad! Pöss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback