Det var väl det då antar jag,
en epok går i graven.
En ny tar sin början?

Att börja om, att göra allt på nytt känns främmande.
Att leva som om ingenting hänt, är inte möjligt.
Att glömma och låtsas som att jag aldrig kännt något.

Jag avskyr den situation som nu är.
Det är ingenting jag någonsin velat.
Men det är här.
Vad gör jag?

Jag sitter och tänker.
Jag vet inte vad som händer.
Jag chansar.
Jag antar.
Jag tror.
Hur kan man veta om man ingenting får veta?
Det är svårt.

Hur ska jag kunna göra något annat när jag inte vet vad som sker?
Jag vet inte.

Så jag sitter här och väntar.
Men det är också fel.

Ge mig en anledning.
Ge mig ett svar.
Låt vi få veta.
Så kan jag göra någonting annat sen.