Liseberg eller ej?

Aight..
Träffat en dude två gånger nu, ganska trevlig typ faktiskt. Känns lite skumt bara. Han är ju en "annan". Men vad ska ja säga? Life is...? Det är väl lika bra att köra, för sitta hemma själv är ju inte så himla kul det faktiskt.. =) Så då kan man lika gärna hänga med en kul typ istället..

Frågan är nu då om jag skall träffa honom ikväll eller gå på liseberg med kusinerna?

Livet är hårt! =)

Thats it!

Jag ger upp!

Målmedvetenhet?

Jag har lite konstiga saker för mig ibland.

  • Den första är definitivt att jag tänker på tok för mycket.
    På saker jag inte kan påverka för fem öre. På saker jag borde släppa. På förhoppningar som jag hoppas skall bli besannade. På vad jag skulle ändra om jag fick chansen. På ALLT!
  • Den andra är att jag inbillar mig saker.
    Jag tänker så mycket att jag ibland har svårt att skilja verklighet från sanning. Vilket egentligen bara blir ett problem om mina tankar involverar andra människor. Men som tur är så är det inte alltid "the case", så att säga.... Men fortfarande skapar jag en egen drömvärld där det mesta faktiskt är till min fördel, tro det eller ej. Därför kan jag också vara glad, kanske mer än jag ibland borde. Folk tycker jag skall vara arg, dom tycker att jag skall hata, dom tycker att jag skall förstöra. Och kanske hade jag gjort det för ett par år sen. Men jag vet inte, jag känner inte att jag är på en plats där det är mer värt att vara arg än att vara som jag är. Kanske förlorar jag på det. Kanske inte. Men jag tror på karma. What goes around comes around.
  • Den tredje är att jag aldrig slutar hoppas.
    Jag har en målsättning, jag utgår från att det blir så. Bumps in the road, sånt händer. Men det jag har i sikte tror jag ändå på att det kommer att ske.
    You can get it if you really want it, but you must try, try and try. You succeed at last.

Med de orden lämnar jag dig för idag. Kämpa för det du vill ha. Ingen annan kommer att kämpa för dig.

Städning av garderoben..

Du vet du vad?
jag har lite svårt att slänga saker...... Kläder...
Jag håller på att rensa ut i garderoben, behöver jag alla kläder där? Nej!
Vill jag ha dom? Inte alla!
Kan jag slänga dom? Nej!

Men jag har iallafall plockat ut ett tiotal som jag ska ge bort, OM den personen inte vill ha dem så får dom slänga... =) Smart va? Eller jag är bara på linnena fortfarande, jag har inte ens hunnit klart... Men jag tvivlar på att det blir massa kläder som möter sopsäcken iallafall. Inte från mitt håll i vilket fall.

Men nu ska jag fortsätta. Snart ger jag mig på strumporna också... Vem behöver egentlige strumpor?! Det är så äckligt! Så får jag alltid strumpor av mamma, för hon tycker så synd om mig som går barfota... Ja, men usch...


Nej vi ses imon, love you though!

Jag har hittat en ny serie...

Hallå eller,
du jag har faktiskt börjat kolla på en ny serie... Eller ok ny o ny, men ny för mig. Pretty little liars.. Jag gillar den, lite lagom läskig sådär mitt på dan, att det kryper lite i magen på mig. Jag skulle ju kunna vara hungrig också. Men jag tror mer på läskig =)

Nej skön serie bara, jag gillar Aria mest för att hon är så söt o väljer en söt dude, äh jag gillar de flesta...Synd bara att det bara gått en säsong av den. SÅ det lär jag la snart ha kollat klart! Får skaffa mig nåt mer sen.

Var ute o tog ett par öl igår med en liten dude med. Det var riktigt trevligt faktiskt. Förväntade mig nästan att jag skulle springa på någon jag inte ville möta... MEN det gjorde tydligen han istället! =) SÅ en trevlig kväll, fick ett himla oväntat avslut. Men hej, alla sätt är bra utan de dåliga? =)

Vi ses kid, glöm inte av att du älskar mig nu! Tjing

Man måste börja med de små stenarna om man skall orka möblera om ett helt landskap!

Hello,
det är alltså dags att sova.
Det har jag hört flera gånger. Inte för att jag är sugen, utan snarare för att ja, "man måste gå upp imorgon också"!

Och då har jag väl ändå bestämt mig för att gå på museum. Kolla på lite dammiga prylar som någon använde eller gjorde för länge sen...

Usch, kanske dags att ta tag i livet och faktiskt göra något vettigt? Flytta? Börja plugga(igen)? Skaffa ett husdjur? Ut och resa?

Fuck this shit.

Well, om man ska snacka ackoplishments, så hag jar ju iallafall börjat beta av den där listan jag gjorde för nån vecka sen... Får köra en uppdatering på den i månadsskiftet eller nåt. Se om det tillkommit nåt nytt osv =) Känns bra faktiskt. Man måste börja med de små stenarna om man skall orka möblera om ett helt landskap!

Tårtdags!

Du det är tårtdags.
Jag håller nämligen på och baka världens godaste kaka, förlåt, tårta!
Hur vet jag då det om den inte är klar?
Jo för jag har smakat på fyllningen såklart. Tjena, den ena vill jag inte ens lägga i tårtan utan äta upp själv, så god är den! Den andra är god den med, men ja den första går inte att slå =)

Du får la lite bilder sen, jag orkar inte leta reda på kameran nu. Jag är lat, det får man la vara?

Äh ha det gott, hej

Tårtdags!

Du det är tårtdags.
Jag håller nämligen på och baka världens godaste kaka, förlåt, tårta!
Hur vet jag då det om den inte är klar?
Jo för jag har smakat på fyllningen såklart. Tjena, den ena vill jag inte ens lägga i tårtan utan äta upp själv, så god är den! Den andra är god den med, men ja den första går inte att slå =)

Du får la lite bilder sen, jag orkar inte leta reda på kameran nu. Jag är lat, det får man la vara?

Äh ha det gott, hej

Projekt, done!

Japp,
tog mig en liten hemmarfixardag igår.
Det blev så sjukt bra, jag är så nöjd att jag vet inte ens hur jag skall uttrycka det..
Givetvis kunde jag kanske fixat det helt på egen hand, men ibland är det bra med en pappa som har lite specialverktyg och kanske kan hantera den där sticksågen lite bättre än vad jag kan.
Så dumt att itne be om hjälp kanske? Eller så kanske det är på tiden att jag lär mig själv?!
I vilket fall... pappa kom över och hjälpte till. Och Snyggt Blev Det!!


Tack snälla älskade pappa du är hur grym som helst! Love you!






Men såhär såg badrummet ut innan.
Jag ber om ursäkt för kassa bilder och att det inte är fler, men det är ett jävligt litet badrum =)

In process

Jag fäste den svarta överdelen med silikon i skåpet så det måste torka ca 24 timmar.
Böckerna ligger där som en tyngd.

Färdigt!

Nu är det bara att fylla skåpet
och lägga det man inte behöver exakt just nu ovanpå....
Awesome!!


Lite Ikea-hacking kanske... yes please!

Då var det alltså dags..
Att åka till ikea och införskaffa mig ett skåp till badrummet..
Tjena, det får inte plats nåt!
Alltså måste jag också fixa o trixa lite innan det blir bra..
Kan bli spännande detta! =)

Jag har iaf kollat ut ett sånt därnt Fullen eller vad det hette, så en toppskiva till den.
Lite färg o lite lack, sedan tänkte jag väl kanske ge mig på ett decoupage till luckorna.
Lattja till dom lite med snygga bilder på Marilyn, Grace Kelly osv...
Såna gamla godingar =)

Du ska få bild hur det såg ut sen..
Måste in och fota en "förebild" nu, det ser fan för jävligt ut!

Im singing in the rain!

Tillåt mig att uttrycka det såhär.
Det regna jävligt mycket idag!
Framför allt om man vistas uppe på vallarna till Varbergs fästning av någon anledning.
Speciellt om man tycker det är en bra idé att ta en liten rundtur utanför samma fästning.
Men ej heller att förglömma; vindens enastående prestation, regnets attacker och kylans makt...

Trots detta har jag haft en riktigt trevlig dag. Däremot kan jag inte säga att det skall bli tråkigt att krypa ner i soffan med en stor kopp thé, en hel radda med filmer och en eller gärna ett par filtar!

Men
en sång för dagens väder kanske?


Sweden Unzipped

Goteborg is the “second city” of Sweden. It lies on the fjord of the country's west coast, at the mouth of the Gota River, and looks across the Kattegat strait to the tip of Denmark, then, peering around Norway's rump, out to the North Sea and Scotland. “Ah, Goteborg,” sighed the desk clerk at my Stockholm hotel, a young woman who radiated, in that Swede way, high birth weight, a sense of fair play and sensual allure, all packed into one carefree smile. “The air is saltier there.”

In Sweden, there is no mentioning Goteborg without inviting a comparison to Stockholm. “So you are going to Goteborg?” a tweedy young man asked me, incredulously, in an espresso bar on the capital's fashionable Sodermalm island. “You know there is really only one street there.” Together the two cities are like textbook examples from a birth-order study. Stockholm, the older sibling, is smart, bold, so royally self-possessed it occasionally forgets it is not an only child. Little Goteborg — its population hovers around half a million — is puckish, tough, creative and streaked through with a certain dark impulsiveness and self-doubt.

In a candid phrase that brings Americans up short, Swedes refer to Goteborg as “the worker's city.” One still finds the giants of Swedish industry here, like Hasselblad and Volvo, and the city has always been un-Swedish for being so frankly commercial. Perhaps this is because it has been, in a literal sense, un-Swedish: the Dutch built it in the 17th century (hence the canals), Scots made it prosperous in the 18th (hence “Gothenburg,” the official English version of its Swedish name) and émigré Jewish families set up a forward-thinking system of finance in the 19th. Over 400 years, its various merchants have left Goteborg both beautiful and ugly, a cross between Amsterdam and (no offense) Yonkers, N.Y.

For long stretches, a wanderer in Goteborg will find nothing but heartless apartment blocks or shuttered industrial waterfront, and as recently as the early 1990s, the city was known as much for anarchist street violence and a grim-reaper genre of music called death metal as for its wide canals and ye olde architecture.

Enduring pockets of utter charmlessness, however, have lately become the city's secret weapon. In an age of global supercapital, of triplex pieds-à-terre and velvet ropes, Goteborg has stayed, unlike Stockholm, unassuming and fairly cheap. In the past, Swedes would get their degrees here (it is the country's largest university town) and flee. But increasingly, musicians, artists, designers and shoestring entrepreneurs — the youth-ish culture that gives a city its raffish vitality and, arguably, its economic vitality — are staying, or returning, the latest wave of un-Swedish Swedes to colonize Goteborg for their own purpose.

Signs of Goteborg's newfound urban felicity are everywhere, but natives caution that while some of the revival is authentic — that is, rooted in Goteborg's unique weirdness — much is top-down, revivalist crap. The Kungsportsavenyn, known as Avenyn, or the Avenue, is a wide boulevard running through the middle of the city lined with sleek hotels, clubs and alfresco dining. The pride of official municipal Goteborg, the Avenue is regarded by “real” Goteborgians as a monstrosity.

(It mostly is, but even the Avenue, with its requisite Hard Rock Cafe, cannot escape weirdness: it dead-ends at Carl Milles's statue of Poseidon, whose bizarrely small genitalia is the subject of much local amusement.) Far more enticing is the Haga, a tangle of cobbled streets and 18th- and 19th-century houses converted into antiques stores and cafes. The Haga is almost oppressively pleasant; hard-core Goteborgians are suspicious of it, too, and pointed me instead to the Langgatan, or the Long Streets.

The Long Streets lie in the Linne district, to the west of the Haga, and they represent a bottom-up scene of the classic mixed-use variety: coffee shops, galleries, artist studios, recording labs and sex shops all sit side by side, sharing the same precious urban oxygen. Here I spent an afternoon tanking up at Cafe Publik, browsing nu jazz at the Blenda record store (record store!) and shopping for knickknacks and comics at a junk shop.

Despite the genuine delights of the Long Streets, I discovered something about urban authenticity: like the owl of Minerva, it spreads its wings only at dusk. That night, I went to an indie rock show in a cold-war bunker, drilled deep into the side of a mountain. The interior was sconce lit, the bands were lo-fi, and the walls were covered with photos to make Mapplethorpe blush. Surely, I thought, this was the “real” Goteborg? But in this city, whenever you think you've found Goteborg, someone tells you, “No, no, that is not it.” In the bomb shelter I was told that the real Goteborg is “underground,” hearing for the first time the city's most cherished metaphor. And to help me find underground Goteborg, I was introduced to Johan.

Johan Zetterquist grew up a heavy-metal tough in rural Sweden. He studied art in Goteborg, during the dark times, when much of the city's hulking industrial infrastructure was shutting down. As the skinheads battled the anarchists in the Haga, Johan was frequenting the so-called black, or illegal, rave clubs and dabbling in the death metal scene. To make it, he had to abandon Goteborg, so he bounced around the States and Europe for years, eventually emerging as one of Sweden's most successful young artists.

Johan is now a doting father, and when we first met, his look summed up his many contradictions: he wore a tight blond buzz cut, cowboy boots and a herringbone blazer, sleeves scrunched up to reveal alarming forearms tattooed with the names of his children. When I asked him about his work, he smirked and said, “You mean, what's my bag? What's my angle, man?” Johan's “bag” has been a sly combination of urban-subculture-inspired installations and “public proposals” that are self-consciously absurd, like his plans for a permanently burning house located on the side of a highway. During a heated debate about the difference between an elk and a moose, Johan snatched my notebook and sketched, in five deft strokes, a moose. When I asked him to sign it, he stared at me with unalloyed contempt. Signed, such a picture might fetch several thousand dollars, a friend of his explained to me later. I had started to squirm at my stupidity when Johan grabbed the notebook back and signed the moose with a flourish.

By STEPHEN METCALF
Published: September 23, 2007

Hemliga besökare?

I dunno,
ni som läser kan ni inte ge er till känna?

this is my time to shine!

Jag måste erkänna att jag begriper mig inte på en hel massa saker.
Ibland är jag rätt korkad. Men jag tycker det är okej. Man kan inte veta allt, eller ens förstå allt. Däremot är det ju tråkigt om man inte förstår något alls eller missar massa saker för att man inte har förmågan att se helheten. Men hey, whatever =)

Jag funderar på om jag skall ta itu med något på min lista idag kanske. Jag är närmligen ruskigt sugen på att sy en klänning. Jag vet precis hur jag vill ha den. Frågan är väl då om jag har förågan att verkligen göra klart den?!

Men tänk såhär; en ganska liten överdel. lite halterneck alt v-ringad med breda axelband. Prickig i enfärgat blått eller lite mot lavendel mot en vit bakgrund. Kjolen är i samma nyans av blått och vid likt en 50-talskjol, med tyll.

En sån vill jag ha! Har dock inte hittat den i affärerna så jag får väl helt enkelt ge mig i kast med att sy den själv.
Jag har även ett påslakan i sjukt skön röd färg som jag kan tänka mig att sy om till en klänning =) Den som ändå kunde förverkliga mina tankar. Den personen hade jag älskat för all framtid. Jag talar och beskriver och min vän verkställer... True love!


Men men, till den dagen får jag försöka själv. SÅ vi ses om en stund, this is my time to shine!


Mer spontan, mindre tänk?

Vill du veta en sak?
Jag sitter och tänker alldeles för mycket... På vad jag borde göra, på vad andra borde göra, på hur det ska gå... Jobbigt!

Men nu är det ändå semester, ska jag då ta tag i livet och faktiskt göra saker inte bara tänka på dom? Ska jag försöka få gjort allt det där jag vill och längtar efter? Eller fortsätta att tänka...
Var ute häromdan, träffade en trevlig liten grabb, skum, men det är väl de flesta... Heheh å andra sidan är jag rätt imponerad över att han satt kvar när vi drog de värsta sidorna ur vår familje eller släkthistoria... Men det var väl inget direkt aktuellt ändå, så det gjorde inte så mycket =)

Annars får jag väl ta chansen helt enkelt och kolla läget lite grann, se vad som händer om jag for once inte tänker. Just do it. Jag hörde att det funkar för vissa, frågan är då är jag vissa? =)

Okej jag tänker fortfarande. Men jag skall försöka bli mer vit i hjärnan spontan allt det där..Vi ses love.

Can you make that happen?

Det sjuka är; jag är lycklig, men jag är inte det ändå.
Jag trivs med mitt liv, men jag tror faktiskt att det är något som saknas.
Men alla säger till mig att det bara är att gå vidare.
Det går att hitta nåt bättre.
Och ger mig förslag på olika typer som skulle passa mig.

Javisst, jag vet ju inte ens hur man raggar ju. Hur ska jag nu få deras uppmärksamhet om jag inte ens kan knepen va?
Det är ju kört.

Jag kommer sluta som en gammal tant på ett ålderdomshem. Ensam och övergiven.
Fuck that!

Men men, det är sommar, ja gick på semester idag. Ska ut och äta med lite jobbarkompisar om en stund. Det kan ju bli sweet även om det inte känns så. Jg skulle faktiskt vilja åka till grebbestad o hälsa på pojkarna där. Men då kommer det där odet i centrum igen. Jag törs inte =)
Eller ja helst hade jag velat att de kom hit till mig. Bara så... PLing plong, jag är här nu!

Can you make that happen?

Positiv feedback

Hej min älskling,
här sitter jag och lyssnar på Sjösalavals och drömmer mig tillbaka till barndomens sorgefria sommarlov. Snacka om att man längtar! Men nu är jag en ansvarsfull vuxen kvinna som skall arbeta och göra mitt jobb. Däremot har jag haft en ganska trevlig dag. Jag har faktiskt suttit och skapat ett forum för min förskola.
Blev tipsad av min handledare att söka en ny tjänst som kommer ut till hösten. Låter ju alltid nice. Gött att få lite positiv feedback med =)

Nu är det dock lördag och jag tänker inte göra något alls. Jag gör en tyst protest. Inte för att det kommer att märkas kanske, men så är det.

Nu ska jag duscha =) Tjing

Midsommar

Jag måste säga att midsommar var över all förväntan. Det var lite oroligt med tanke på vilka det var som skulle komma.. Men tjena vad bra det blev. Helt perfekt blandning av folk faktiskt! Jag är så nöjd!

Stugan var väl helt ok, lite fattig men ok... 25 pers som var med. Wicked! Vi hade knytkalas där alla fick ta med sig saker till middagen, och dukade upp till långbord. Det var bara så bra, vädret var underbart, vi sjöng, vi lekte, vi skrattade, vi grillade spelade gitarr runt lägerelden. Alltså, det var så himla underbart! En sån där prippsreklam som man bara vill vara med i själv!

Jag skall lägga upp lite bilder när jag väl får tummen ur och flytta över dem från kameran till datorn. Men nu ska jag nog ta mig till soffan och titta på lite film, för det har jag saknat. Film alltså.


Sedan kan jag väl iofs erkänn att det fanns saker som jag saknade. Men det låg inte inom ramen för vad jag kunde ordna, så det är ingen idé att längta efter det. Får lösa det ännu bättre till nästa år helt enkelt. Tänk att livet kan vara så bra, så annorlunda, så konstigt.

Glad midsommar på dig!

Mina fina naglar och jag =)

Goddamnit,
två dar till helg? Yepp, jag var tvungen att kolla.. förra veckan räknade jag tydligen fel! Oops!
Well, imorrron slutar jag 4 sen ska jag ner till stan o shoppaaaaaa! Wicked! Jag vet precis vad jag vill ha =) Måste köpa ett nytt angellack också. Kanke ett blått, ett ljusgrönt, eller kanske ett gult? vem vet kanske slår på stort o tar alla! =)

Idag är jag faktiskt lycklig. I have no reason. Men jag trivs!

Sedan ska jag också göra en rackare till Midsommar. Är lite sugen på en mix av hallon och lime, samt rabarber och kanel. Klassiker, men svingoda! Men då måste jag också förbi en affär som säljer flaskor! Måste ju ha nåt liknande dne från förra året =)


Ey, whatever. Nu ska jag och mina fina naglar sova. Jag ska drömma sött och sen tagga till för helgen. Oh yeah! Love you boo!

Du vill inte mitt bästa...

Jag tycker folk är rätt skumma.
Dom smyger sig på en; heeej gud vad lägne sen hur mår du?
Jag mår väl helt ok, är mitt svar... Dom pratar om ditten o datten en stund innan dom kläcker ur sig, jag har hört att... och säger något. Dom säger alltid, jag förstår om du inte vill prata om det men.... Ok och vad skall jag svara på det då? Du ställer en fråga, du påstår dig att värna om mig, men VARFÖR ställer du frågan då? Varför sneakar du runt som att du egentligen bara bryr dig om mitt väl o ve, isåfall hade du fan inte frågat. Då hade ju låtit det vara.

Varje dag är det så, varje dag kommer det någon ny och frågar exakt samma sak. Skall jag gå ut med ett allmänt utalande via min pressekreterare?! Du får mig att gråta!

Varje dag får du mig att gråta!

Alla ni omtänksamma människor som bara tänker på mig och vill mitt bästa, ni får mig att gråta med era jävla frågor. Hur ska jag kunna läka om ingen någonsin kan släppa mig?! Jag är inte eran egendom. Jag är knappt min egen. Men låt mig vara.

Vill du vara min vän, kom gärna över och umgås med mig.
Vill du vara min vän, ta inte upp det här.
Vill du vara min vän, få mig att skratta.

DET är vad jag behöver! Jag behöver inte fler tårar. Jag har tillräckligt för att få mig själv att gråta faktiskt. DU behöver inte hjälpa mig med det.

Det är att vara glad jag behöver hjäp med.
Det är att få mig att tänka på något annat jag behöver hjälp med.

Men det är väl bara att vänta nån timme till, så kommer det väl att höra av sig någon annan som bara vill mitt bästa och vill fråga om allt. och som får mig att gråta, något som absolut inte var dess mening. Dom vill ju bara mitt bästa, dom vill ju bara veta... My ass!

Ni vill inte mitt bästa, ni vill veta för er egen skull. Ni vill ha skvaller. För hde ni velat min bästa hade ni kommit hit, kramat mig och fått mig att skratta! Och det har du inte gjort!

Tidigare inlägg Nyare inlägg